Elden sprakar och värmer gott när vi sitter i Wik Mats ”Töstugu” på Skuruberg och pratar om Selens Fäbodar över en kopp kokkaffe. Själva ordet Selen betyder förresten ”området där vattnet rinner långsamt.”
När man åker upp till Selen, för fäboden ligger högt, rinner Selenbäcken i en djup skreva nedanför vägen. ”Där hade man kvarnar förr,” säger Mats. ”Man odlade faktiskt säd i fäboden viket var ovanligt. Det fanns kvarnar också längre ned vid Lindons fäbodar. Bäcken fortsätter sedan och rinner ut i sjön Jugen för att fortsätta som Ryssån.”
Mats berättar, ”Det är den äldsta långfäboden. En fäbod- och kvarninventering från 1663 – 64 säger att här verkade 6 familjer från 5 Solleröbyar. Fäboden har sannolikt anor från 1500-talet, kanske tidigare” säger Mats. ”Gamla dokument visar att gårdar eller täkter var 16 till antalet i mitten av 1800-talet. Täkterna hade 4 hushåll som delägare så det gällde att hålla sams. Det fanns gott om gärdesgårdar som utestängde djuren från själva täkten (gården). Djuren skulle beta i skogen. Och det fanns gott om djur. År 1845 var det 6 000 djur på Sollerön (exkl. grisar) som skulle skeppas över till fastlandet i storbåtar.”
Ett par timmerhus är kvar sedan 1700-talet. Stugan i Bustäkt restaurerades av Hembygdsföreningen för ca 40 år sedan. Den är speciell med sina små fönstergluggar utan bågar och glas med en lodrät järnten som skydd mot vilda djur. ”Den sista björnen som sköts på Solleröskogen i historisk tid sköts 1860”, säger Mats.
”Den sista sådden i Selen skedde 1912 och Selen slutade som levande fäbod 1914. Därefter hade man lössläppta hästar och får här på somrarna. De hästar som inte behövdes för jordbruket hemma på ön fick ströva fritt och äta sig mätta i skogen kring fäboden. När hösten kom buffrades de tillbaka till ön.
”Människor var inte rädda för strapatser förr. Det finns historier om att de kunde spänna för hästen och åka släde i 3 dagar för att hämta ett hölass när det var knapert med foder på ön”, avslutar Mats.
Idag blandas gamla och nygamla fritidshus på fäboden, som ligger vackert inbäddad vid Selisjön, omgiven av ”Middagsberg,” ”Kvällsberg” och ”Ljotberg.” Söderut tronar Seliträdberget som är Solleröskogens högsta topp (597m).