Det tar bara några timmar att vandra flera hundra år tillbaka i tiden!
Backarna ”Stupränno”, ”Tveråbåck” och ”Grindbåck” upp mot Lövberg är branta och långa. Idag åker vi bil uppför men tänk hur det var förr att gå upp med alla djur. Lövberg var på fäbodtiden en vidsträckt plats med välskötta åkrar och ängar. Fäboden var så gott som självförsörjande med en egen skvaltkvarn i ån och bakugn med tillgång till eget tunnbrödsbakbord. Det var en stor fäbod med anor från gruvdriften i Flenberget och massor av trolldom och skrymt.
Lövberg ligger högt och nu när avverkningar har skett är utsikten mot Siljan magnifik.
Fäboden består av yttre Lövberg, som man möter först, och Övre Lövberg. Vägen slutar sedan och en stig leder genom tallskogen mot det mytomspunna Flenberget förknippat med ett otal sägner och berättelser. I mitten av 1700-talet bröts det kopparmalm på Flenberget. Vi är på väg till Storgruvan som väntar ca 1,5 km längre fram.
Den tunga vintersnön har brutit av mycket skog men dagen innan har en jaktlag varit uppe och röjt så att stigen är framkomlig. Den går brant uppför så både ben och lungor får jobba. Snart kommer vi upp på en högplatå beväxt med grå lav och barrskog. Stigen slingrar sig genom stenar och hällar. Här uppe var berget kalt förr i tiden. Man högg ned träden och eldade dem när man bröt kopparmalmen. Ordet ”flen” betyder just kalt. Ungefär som en kal hjässa eller flintskalle.
Sista delen fram till gruvan är mycket brant och svårtillgänglig men utsikten över skogar, berg, Siljan och skogssjöar är värd det. Själva Storgruvan ligger på den branta sydsluttningen. Mängder av brunfärgad stenskravel avslöjar att vi närmar oss öppningen. Bakom en martallsgren döljer sig ett horisontellt valv fyllt med vatten. Gruvöppningen är ca 3 x 3,5 m och gruvan sträcker sig hela 20-25 meter in i berget. Vattendjupet bedöms vara 1 – 1,5 m. Någon avrinning finns inte.
Hur kunde de komma på tanken att bryta malm här på denna ogästvänliga plats?
Gruvdriften började i mitten av 1700-talet och låg sedan nere under många år för att återupptas under 1890-talet men i över 120 år har gruvan legat tyst och öde. Malmen transporterades med häst till hyttor vid S och N Fjärden samt vid Mångån. Vilka strapatser!
Det finns också två mindre gruvhål på Flenberget men Storgruvan är det mest dramatiska.
En promenad dit är en upplevelse och det är lätt att hålla avstånd. Det tar bara några timmar att vandra flera hundra år tillbaka i tiden. Det finns flera sådana vandringar att göra i socknen.