Kan det hända igen eller vänder strömmen hit i stället?

30 nov, 2021 | Aktuellt

I somras styrde Kenneth Eriksson husbilen mot Jämtland. Målet på GPS-en var orten Lit, 4 mil norr om Östersund. Kenneth hade länge tänkt besöka platsen men hade inte kommit sig för tills nu. Varför Lit kan man fråga sig? Ni som känner till Solleröns historia vet svaret. Ni andra får svaret i den här artikeln.

I början av 1800-talet var det tuffa tider på Sollerön. Familjerna var stora och det blev trångt i stugorna. Sängplatser och mat räckte inte till alla. Inrikespolitiskt förde myndigheterna en offensiv nyodlings- och koloniseringspolitik. Den s k avvittringen* och storskiftet. Avsikten var att göra jordbruket mer effektivt och skapa nyodlingar. Landshövdingen i Jämtland tog fasta på det och erbjöd speciellt nybyggare från Dalarna förmånliga villkor om de flyttade till landskapet och började bruka jorden. I erbjudandet ingick mark, skattefrihet i 30 år, utsäde och ett startkapital.

1827 lämnade ett sällskap bestående av 13 familjer, 61 personer varav 27 barn Sollerön. Karl Lärka skriver att han kring det förra sekelskiftet hörde ett ögonvittne – den 100-årige Rys Lars Larsson ”Ryss-lintjen” – berätta hur han sett ett antal familjer vid majstången i Gruddbo som färdades i en lång, lång karavan med skrindor, hästar, kor och folk nedför backen med destination Jämtland. Det var en strapatsrik färd. Några utvandrare förde dagbok och där kan man läsa att resan gick till Gävle och längs kusten upp till Sundsvall. Därefter västerut in till Jämtland. Det finns också talesmän som säger att färden gick norrut över vintriga isar via Sveg.

Väl framme i Lit välkomnades immigranterna och blev tilldelade mark 20 km öster om byn Lit vid Indalsälven. Platsen där de startade sitt nya liv döptes till Nyby.

De flesta blev kvar och byggde upp ett nytt samhälle i ödemarken. Allt eftersom tiden gick kom nya generationer till världen. I kyrkböckerna finns noteringar om hur det gick för utvandrarna. Ättlingarna reste en minnessten 1927. När Kenneth besökte Lit och Nyby i somras träffade han flera personer som härstammar från Sollerön.

På 1980-talet arrangerades en körresa från Sollerön till Lit. Nu var det alltså Kenneth som var nyfiken på historien och minnesstenen och inspirerade till den här artikeln.

Utvandringen till Lit är inte den enda som har skett från Sollerön.

När industrialismen tog fart i Sverige på 1800-talet skedde nästa utvandring från Sollerön. På 1890-talet behövde sågverken och järnbruken i centrala Dalarna arbetskraft. Bondsöner och drängar på Tunaslätten utanför Borlänge lockades till att börja arbeta och tjäna pengar i bruket. Då uppstod behovet att fylla gårdarna med nya bönder. Några av dem emigrerade från Sollerön till Torsång. Och ättlingar till dessa familjer finns förstås kvar än idag. Någon minnessten finns inte men kan läsa i kyrkböcker och i Sool-Öen 1982 om händelsen.

solfoto.se finns många foton från detta.

Den tredje utvandrarvågen gick till ”lyckolandet” Amerika i mitten och slutet av1800-talet. Man flydde från fattigdom och nöd. Det sägs att 1,2 miljoner av Sveriges befolkning utvandrade till Amerika fram till 1930. Från Dalarna emigrerade 50 000 som gick ombord i Göteborg. De flesta till Minnesota och trakterna kring Chicago. Orter som Mora och Stockholm finns inte bara här i Sverige.

Otaliga är de släktträffar som skapat glädje på Sollerön när svenskättlingar besökt sina rötter här. Och otaliga är de resor som nutidens Solleröbor har företagit till tjocka släkten ”over there.” Intressant är att förmågan att prata soldmål har förenat utvandrarna och Solleröborna bättre än engelska och svenska.

En viss utflyttning skedde också i modern tid. På 50- och 60-talen var det många dalkarlar som drog till Stockholm. Där fanns det arbete, speciellt inom byggindustrin. Då myntades begreppet ”Masrallyt” när dalkarlarna reste hem till gårdarna i Kopparbergs län.

Kommer det en ny utflyttning från socknen eller kommer det en invandring i stället?

Urbaniseringen är på väg att avta. Den vackra naturen, intressanta historien och levande kulturen lockar. Vi delar gärna med oss för det finns gott om plats. Möjligheten att bo och leva i harmoni med naturen parallellt med tillgång till förskolor, skola, butik, föreningsliv och mack på ön drar. Självklart är närheten till Mora med arbetstillfällen och samhällsfunktioner inom skola, vård, omsorg, handel och kommunikationer ett stort plus.

Idag går det ju också att ha kontoret hemma och arbeta på distans. Den som lever får se!

Välkomna!

*Avvittring = Lantmäteriförrättning som tillkom för att skapa gränser mellan byalagens och Kronans skogar. Pågick från 1600-talet till tidigt 1900-tal.

Lasse i Vibergsgården